1
Många har undrat och jag tänker inte ta ifrån Mathias Rutegård, som har grävt fram svaret, äran genom att skriva samma sak här. Tipsar därför om ett besök på denna länk som tar er till "rutans" blogg på UNT.
Noterar att Norrköping Dolphins avvaktar med någon anmälan till FIBA. Är det så att man, efter utbrottet i lördags, har kommit till sans och insett att man kanske har överreagerat? Eller hur ska man tolka deras agerande? Eller har man rent av blivit lugnade av förbundet?
Jag vet inte vad, men deras agerande de senaste dagarna gör mig splittrad. Det sänder dubbla budskap och gör en redan infekterad fråga ytterligare infekterad. Det här är verkligen inte bra för svensk basket, inte på något sätt.
Jag tycker också att det är väldigt konstigt att varken förbundet eller representanter för domarna har tagit ett kliv fram och informerat på något sätt, om det så handlar om att stötta sina egna (Läs Lahdo) eller tillsätta en utredning mot densamma. Tystnaden ger mig känslan av att man inte kan hantera den känsliga frågan.
Jag kunde inte hålla mig längre, jag måste börja blogga om denna fantastiska basketsäsong. Mitt första inlägg blir kort och handlar om Uppsalas nya amerikan, Keith Wright, som många vet har spelat ihop med förra årets stora NBA-succé Jeremy Lin i Harvards collegelag.
När det blev klart med Uppsala passade självaste Lin på att gratta Wright till proffskontraktet. Ganska stort ändå? "Words of encouragement" som Wright själv skriver på Twitter.
SM-finalen som gud glömde, typ, men nu är det över och jag skickar alla mina gratulationer till Norrköping och Dolphins som tog hem det efter 72-71 i Täljehallen. Hade det på känns, som sagt, men det blev riktigt dramatiskt. Mitchells tvåa med 14 sekunder kvar kändes lite för tidig, men det löste ju sig ändå till slut.
Stort grattis, som sagt. Återkommer med en längre summering senare.
Efter förra matchen skrev jag att det blir sju matcher, nu har jag ångrat mig. Det blir Dolphinsseger i Täljehallen i kväll och därmed också guldfirande. Så Dolphins,glöm inte guldhattarna.
Såg förresten på ett videoklipp att Dolphins klubbdirektör, Bosse Sundberg, INTE vill ha något guld. Helst vill han också ha ytterligare en match till på hemmaplan, en sjunde alltså, och där förlora. Varför? Jo, för då slipper han betala ut guldbonus. Inte ens på reporterns fråga "men du blir väl knappast besviken om det blir guld" så verkade han ångra sitt uttalande. Idioti!
Kommer tyvärr inte att kunna vara på plats i Täljehallen i kväll, jag som inte har missat ett guldfirande på tre år. Jag har ju även champagnekorken här hemma på kontoret som flög all världens väg efter Sundsvalls guldfirande förra året. Den här gången får någon annan ta hand om "guldkorken".
Att "verka men inte synas" är en grundregel för domare på vilken nivå som helst, och i vilken sport som helst. Eller ja, det borde vara det i alla fall.
Den regeln bröts å det grövsta i kvällens finalmatch i Stadium Arena. Det som händer efter drygt två minuter, när Vedran Bosnic visas ut, får verkligen inte hända. Inte i en final, ja inte ens i grundserien.
Coacher och spelare måste få visa känslor och ifrågasätta, föra en dialog med domarna, utan att man möts av två raka tekniska inom loppet av sekunder. Basket, ja sport överhuvudtaget, är känslomässigt och betyder så mycket för många. Dessutom var domslutet, som föranledde Bosnics reaktion, horribelt.
Dagens domarinsats var faktiskt lysande, om det nu inte hade varit för det som hände efter bara två minuter. Den katastrofala bedömningen förändrade förutsättningarna för hela matchen, och framförallt för Södertälje. Det är ett skämt, ett stort jäkla skämt.
I övrigt fick vi se en alldeles underbar match med, som sagt, en bra domarbedömning. Ett Dolphins med huvudet på rätt ställe, inte minst på Andrew Mitchell som strålade och sänkte Södertälje till slut. En Drains som visade att gammal är äldst och ett Södertälje som är så där läskigt oberäkneliga.
Det här blir sju matcher, det kan jag nästan lova redan nu. Om inget oförutsett inträffar med skador och dylikt. Jag ser redan fram emot söndag och match nummer sex i Södertälje.
Jag tror vi kan få den, faktiskt, men då krävs det att Södertälje plockar med sig huvudet också. Hittills i det här slutspelet, inte bara finalserien alltså, så har bortalagen agerat som "äsh, vi vinner hemma i stället"...typ. Har jag inte rätt?
Vi har fått se skrämmande dåliga insatser på bortaplan, för att sedan se ett h-e-l-t annorlunda lag på hemmaplan. Detta måste få ett slut, i alla fall för Södertälje om laget vill ha en chans på dubbeln. Annars blir det Dolphins som plockar detta i sju matcher.
Redan nu, två stycken senare i min text, börjar jag själv tveka. Kan verkligen Södertälje? Ni märker, även jag har en känsla likt Gröna Lunds berg o-dalbana. Hur som helst, den som lever får se.
Jag tror hur som helst på ett helt annat Dolphins inför hemmasupportrarna, och samtidigt också en helt annan Andrew Mitchell. Fokuserad denna gång, han måste, det är nu eller aldrig.
Det här blev en rörig text, oj, men ni ska få ett tips i all fall.
Tips:
92-79
Ungefär i samband med att Andrew Mitchell åkte på sin andra osportsliga foul åkte jag på migränattack, därmed inget inlägg efter matchen igår.
Vad säger man om Mitchells båda osportsliga? Jag är lite kluven. Å ena sidan så tycker jag att hans insats i gårdagens match blev för mycket, den mannen är instabil. Det är i och för sig ingen nyhet, det har väl även rättsväsendet lyckats konstatera tidigare?
Å andra sidan så tycker jag också att planerna från hemmalaget var väldigt tydliga: Psyka Mitchell! Södertäljespelarna är, på inget sätt faktiskt, några duvungar och det gick att se både det ena och andra på gårdagens tv-bilder.
Men åter igen, så här ska det vara. grinigt och jävligt, det är ju SM-final och ingen vill så klart förlora. Konstigt vore väl annars. Det är dock Dolphinscoachen, Paul Burke, som måste kunna hålla Mitchell i tyglarna och se till att han levererar bara det han ska. Men så fick jag höra, den kunskapen kommer visst först i steg 5-utbildningen. Burke har ju "bara" steg 4 ännu så länge. Attans!
Sportsligt lyckades Södertälje med sin plan till hundra procent. Det var en mäktig maktdemonstration och överkörning av Dolphins som säkert är ordentligt skakade. Jag är inte längre så säker på att Dolphins kommer att ha kvar sin hemmaplansfördel efter morgondagens match.
Publikmässigt var det även en bättring, men fortfarande inte okej. Inte ens nära. Carl Göransson från TT, som var i hallen igår, sammanfattade det ganska bra på twitter: "Inte fullsatt, inte godkänt."
2-1 i matcher brukar alltid vara en liten vägvisare i hur det går, nu är det ju en serie på sju matcher och då borde ju först till tre vara väldigt viktigt. Norrköping har, vid seger borta i Täljehallen, chansen. Men gissa om Södertälje kommer att sälja sin dyrt.
Nu har det också börjat bli så där härligt irriterat. På en sjysst nivå, oftast i alla fall, men ändå lite känslor. Andrew Mitchells knuff i slutsekunderna senast lagen möttes i Södertälje var inte snyggt, men heller inte så illa som många "Täljefans" vill få det till. Men visst gjorde man rätt i som "prövade" fallet hos disciplinnämnden, det spädde dessutom på irritationen ytterligare.
I dagarna avslöjade också Dolphins att Dee Ayuba är på väg tillbaka. Blir det spel i kväll månne? Det pratas om det i lokalpressen i alla fall. Om han är tillbaka med kraft så kommer det givetvis att göra situationen ännu bättre för Dolphins.
Några artiklar om kvällens match:
Folkbladet - Dee spelklar för Dolphins
Folkbladet - Dolphins i förarsätet
Norrköpings Tidningar - Dee Ayuba: Jag ska spela smart
Länstidningen - Skotten måste sitta
Upsala Nya Tidning - High & Low: Fem tippar finalserien
Strax innan matchen fick han beskedet att det blir spel, ingen avstängning alltså. Jag förstår varför Södertälje försökte få Andrew Mitchell avstängd, i kväll var han nämligen stekhet och sänkte Södertälje nästan på egen hand. Förmodligen med ganska mycket tändvätska i blodet efter Södertäljes fulknep.
Vi får dock inte glömma veteranen, superveteranen verkligen, Fred Drains som också levererade när det som mest behövdes. Först en block och sedan ett fyrapoängsspel. Stort och avgörande.
Härligt att höra stämningen i Stadium Arena också, åtminstone i den första halvleken. Det var drag både från hemmasupportrar och bortasupportrar. Hoppas det fortsätter i match fyra.
Äntligen börjar det också hetta till på planen. Simms och Mitchell var knappast vänner där ute på planen, det lär dom inte vara i nästa match heller.
Finalen lever!
