Drew Gooden, som avslutade sin förra säsong i LA Clippers, har kommit överens med Bucks. Kontraktet är värt 32 miljoner dollar och sträcker sig över fem år. Bucks är för övrigt Goodens åttonde klubb på lika många år.
Klart även med Maggette och Douglas-Roberts Bucks har, inför free agencyn, varit aktiva och även bytt till sig Corey Maggette från Golden State Warriors, samt Chris Douglas-Roberts från Nets.
Igår delades MVP priset ut i NBA. Det gick till en viss LeBron James och sponsrades av något bilmärke. KIA tror jag!? Tror ni LeBron brydde sig, knappast. Han höll en presskonferans och sen gick han hem, satte sig och började vänta. På vad undrar ni, på BS NBA Awards så klart!
Jag och Raptorn Peroti delar härmed ut de första BS NBA Awards någonsin.
Säsongens viktigaste spelare: Kevin Durant - Rijad Kärt barn har många namn. Kevin Durant, Durantula, K-Kid, TheRant. Listan kan, liksom hans bedrifter den här säsongen, göras lång. Blott 21 år gammal vann han NBAs skytteliga som den yngste någonsin samtidigt som han ledde sitt Thunder till slutspelet.
Säsongens viktigaste spelare: LeBron James - Peroti Behövs det någon motivering? Jag ville gärna säga någon annan men det går inte att komma ifrån hur dominant James är. Inte bara offensivt utan även defensivt. En solklar MVP enligt mig.
Säsongens bästa lag: Utah Jazz - Rijad Det sägs att anledningen till att Jerry Sloan aldrig har vunnit priset ”Coach of the year” är för att hans lag alltid är tillräckligt bra men inte för bra, han är för jämn helt enkelt. Så är fallet även i år. I ultratuffa West slutade de visserligen bara på en 5e plats. Men med tanke på att två av deras viktigaste spelare, AK47 och Memo, har under längre perioder, att de bytte Brewer och Maynor, en försvarsspecialist och en lovande rookie för att få ekonomisklättnad och att de har en odraftad SG i förstafemman får de av mig priset som årets bästa lag. Just för att de klarade en femte plats.
Säsongens bästa lag: Cleveland Cavaliers - Peroti Cavs hade inför säsongen ett sjukt bra lag. Vad gör de? Jo, de blir ÄNNU bättre när de lurar till sig Antawn Jamison. Som grädden på moset slutar de säsongen med NBAs bästa record i år med 61-21. Klar etta här också enligt mig... Trots att de hade svårt mot Raptors i år.
Säsongens nykomling: Tyreke Evans - Rijad Inte mycket att säga om här. Han började säsongen med 20-5-5 och avslutade den så. Hypen steg runt Steph Curry, men det är Tyreke som har stjärnpotentialen bland de två.
Säsongens nykomling: Stephen Curry - Peroti Visst, Tyreke Evans snittade 20-5-5 (poäng-assist-returer) under sin rookie-säsong och blev endast den fjärde spelaren att göra det efter Lebron, Jordan och Oscar Robertson. Han hade en grym säsong men den som imponerade mest på mig var Stephen Curry. Fantastiskt skott och ett grymt spelsinne. Han kommer bli fantastisk. Vill även här lagga lite för Darren Collison i Hornets som imponerade mycket på mig. Tänk vad många fina point guards det kommit från förra årets draft!
Säsongens överraskning: Jonas Jerebko - Rijad Svensken som inte slutade att överaska. Han blev draftad och direkt uträknad. D-league sas det. Kanske något år till i Europa. Det sas, det gissades, det gick inte alls så. Starter större delen av säsongen, favorit bland Pistons fansen, med i Rookie matchen, uttagen till andra Rookie laget, och haft förmånen att spela försvar på de bästa spelarna som står på denna planet. Jonas Jerebko har öppnat dörren, hoppas flera vågar gå igenom den.
Säsongens överraskning: Dallas Mavericks - Peroti Alla visste väl att Mavericks var bra men att de skulle komma på andra plats i den otroligt tuffa Western conference var mycket mer än vad jag hade trott på innan säsongen. Dirk Nowitzki är fortfarande en av de bästa spelarna i den här ligan och Jason Kidd verkar vägra bli gammal. Jag tror nu starkt på dem i slutspelet och skulle inte bli förvånad om de tar sig hela vägen till final.
Det har spelats två matcher av första omgången och än så länge har det inte bjudits på några större överraskningar. De matchserier jag kommer att gå igenom läget i är de där jag har sett en eller båda matcherna i.
Cavs – Bulls 2-0
LeBrons med sin tyngd, ”coola” handshakes och fiffiga danssteg gick in som megafavoriter mot ett Chicago som klarade sista slutspelsplatsen i säsongens sista omgång. Och visst, de har vunnit båda matcherna på hemmaplan men knappast övertygande. Cavs största problem är deras brist på offensiv fantasi då LeBron sitter på bänken eller inte spelar bra. Då handlar det oftast om en mot en spel och när Mo eller Antawn inte sätter sina skott har ett sämre lag, som Bulls, inte några större problem med att ta sig in i matchen igen.
Nu har även Chicago en egen superstjärna i Derrick Rose som hittills har spelat fantastiskt, men som min vän OJ sa för några dagar sedan:
- Det ser inte ens ut som om han tar i, och ändå gör han 25 utan problem, tänk om han tog i under 48min, han kanske skulle snitta 45?
Kan vara så, och det finns stunder då Derrick bör ta över mer, men för att Chicago ska ha en chans att ta hem den här serien handlar det inte om att Rose gör 45 utan att spelare som Kirk och Deng presterar 110% varje match.
Ett plus är att Noah har lyckats reta gallfeber i Cavs fansen genom att kalla staden för en urtråkig industristad där det inte finns något att göra och därmed tagit bort en del av fokusen från de andra spelarna i laget.
Lakers – Thunder 2-0
Första matchen var det inget snack om saken. Lakers gick även de in med sin tyngd och visade vart skåpet skulle stå. Trots att Kobe inte spelade särskilt bra hade LA inga större problem med att hantera ett nervöst Thunder mycket tack vare Artest tuffa försvar på Durant och Bynums tidiga brottande under korgarna.
Men det syntes att Lakers kanske inte kommer att ha det så lätt mot Thunder ändå. Westbrook insåg att han kan ha lekstuga med Fisher då den gamla fisken inte händer med Westbrooks makalösa kvickhet, och att Thunder, trots att de inte spelat märkbart bra anfall, klarar sig alldeles utmärkt i försvaret och på så sätt håller liv i matcherna.
Kommer Durant igång ordentligt, som han gjorde i andra matcher, kan den här serien faktist gå hur som helst, och bli inte förvånade om Thunder skräller här. Med en scorer av Durants kaliber, och den bästa pointguarden som kan spurta in poängs, blandat med ett högklassigt försvar finns det alltid en chans för en skräll, även mot tunga favorittippade Lakers.
Satt och kollade på delar av nattens GSW - PHO match, som till slut blev en rysare.
Grant Hill härmade Nick Anderson på bästa möjliga sätt och missade 4 raka straffkast. Nash, 93% från lyckolinjen missade ett i slutet vilket gav GSW chansen att skicka matchen till förläggning, men Monta Elis var på bästa anti-passa-bara-skjuta humor och missade några skott, varav en vidöppen trea.
Det som fick mig att bli fundersam i den här matchen var Montas sista aktion, där han med tre sekunder kvar av matchen och med laget i trepoängs underläge, valde att dribbla upp bollen in i en fälla vid halvplan och slänga iväg ett mirakelskott som självklart inte gick in.
Varför har inte NBA lag setplays när man kastar in bollen under sin egen korg, några sekunder kvar av matchen och med chans att vinna eller gå till förläggning vid poäng?
För visst är det så, att vid ett bra setplay, så som Vanderbildt hade i sin sista match mot Kentucky, där Ks Calipari tog en timeout, gav Vandy chansen att rita upp en play, som resulterade i att en av spelarna, centern om jag minns rätt, fick en runner 2 meter från korgen istället för en be till gud trea från halva plan, är något vi borde se oftare även i NBA.
Allt för ofta, fast laget har chansen att vinna, ser vi en spelare som ska ta på sig ansvaret att avgöra matchen, istället för att försöka passa upp bollen.
Visst, försvaret täcker ofta spelarna som är framför bollmottagaren i banan, men det är därför coacherna finns till, för att rita upp setplays som ska lösa upp försvaret.
Ritade Don Nelson upp ett spel men att Monta inte lyssnade på honom? Möjligt. Men snarare är det så, att vid det här skedet i säsongen, så fullständigt skiter coacherna i utgången då de ändå inte har någonting att vinna, tvärtom, de har något att vinna vid en förlust. Ju mer förluster desto större chans att få en bra draft pick.
Dålig kompetens, spelare som skiter i, eller vad det som helst. Synd är det iaf, att man i världens bästa liga med världens bästa spelare, ibland, förlåt, allt för ofta ser så usel coaching och utförande av satta spel.
Men i allt det negativa finns alltid något positivt, som STATS MONSTER IN YOUR FACE GO HOME AND NEVER STEP YOUR FOOT ON A BASKETBALL COURT dunk. Titta och njut mina läsare, titta och njut!
Det är klart. Enligt Charlotte Observer har Michael Jordan äntligen köpt Charlotte Bobcats.
MJ som efter sin misslyckade stint som GM i Washington har varit ansvarig över "basketball operations" i Charlotte Bobcats är nu huvudägare och har lagets framtid i sina händer.
Blir det lika lyckat som hans basketkarriär eller lika misslyckat som hans GM karriär återstår att se, men hans huvuduppgift till att börja med blir att skära ner på golftimmarna och börja spendera mer tid med hanteringen av laget.
Läs hela artikeln här: http://www.charlotteobserver.com/2010/02/27/1276710/jordan-buys-the-bobcats.html#Comments_Container
Lagen gick loss och i årets upplaga av ”tradedeadline in NBA” handlade det om pengar först talang sen. OBS! alla tradesen är inte godkända av NBA än men här är vad som har hänt (inte i någon speciell ordning):
• Bulls bytte bort Tyrus Thomas till Bobcats för Flip Murray, Acie Law och en första rundan pick.
• Bulls bytte bort John Salmons och några andra rundan picks till Bucks för Hakim Warrick och Joe Alexander.
• Bucks byter bort Jodie Meeks och Francisco Elson får Royal Ivey och Primoz Brezec från 76ers
• Nate Robinson och Marcus Landry går till Boston för Eddie House, JR Giddens och Bill Walker
• Spurs gav bort Theo Ratliff till Bobcats för att tjäna pengar
• Utah byter bort Ronnie Brewer till Memphis för en skyddad pick
• 3 lags trade: Cavs får A. Jamison och Seb Telfair. Wiz får Big Z, Al Thorton, Emir Preldzic rättigheter, 2010 första rundan pick. Clippers får Drew Gooden.
• Darko Milicic till ’sota för Brian Cardinal
• 3 lags trade: NY får Tracy (T-MaContract) McGrady och Sergio Rodriguez. Houston får Kevin Martin, Jefferies, Hilton Armstron, Jordan Hill och en pick affär. Sactown får Carl Landry, Joey Dorsey och Lary Hughes.
• Portland får Marcus Camby skickar Steve Blake och Travis Outlaw till Clips.
• Dallas skickar Josh Howard, Drew Gooden, James Singelton och Q-Ross till Wiz för Caron Butler, Brendan Haywood och DeShawn Stevenson.
Wow.. imorgon bör alla dealsen som inte är godkända bli just godkända.. håll ögonen öppna jag kommer gå igenom vad varje spelarbyte gör för respektive lag.
Tjena alla läsare.. har inte uppdaterat under helgen pga ja, allstar matchen.. har haft lite strul med nätet som gjort att ja inte kunnat se allt live så som jag velat.. inte kul alls.
Jaja.. en längre artikel om allstar helgen och den stora traden kommer imorgon, till dess kan ni njuta av lite sköna plays
Innan gårdagens möte med LA Lakers hade Utah Jazz vunnit 9 raka matcher. Lakers, utan Kobe för tredje matchen irad, såg till att bryta segersviten Utah byggt upp bakom Lamar Odoms (25 poäng, 11 returer) och Pau Gasols (22 poäng, 19 returer) dominanta insidespel.
Om vi tittar tillbaka på Jazz segersvit ser vi att den har betytt mycket för laget. Först och främst är de nu med och kämpar om en andra platsen i otroligt jämna West. Laget sitter på en tredje plats med 32 vinster och 19 förluster. Sen har vi lagen de har besegrat under den här sviten.
Sex segrar kom mot slutspels konkurrenter i West där höjdpunkten var 10 poängs segern mot Nuggets (116-106), då deras sjunde seger irad. En match där Jazz spelade otroligt ”fördelat” och hade olika spelare som ledde de tre viktigaste kategorierna (Kirilenko 22 poäng, Boozer 13 returer, Deron 9 assists).
På tal om Kirilenko. Efter en högst tveksam start på säsongen har ryssen på sistone vaknat till liv ordentligt.
Under sviten har han snittat Allstar siffror, eller vad sägs om: 17.7 poäng, 5.6 returer, 3 assists, 2.3 steals och 2 blocks samtidigt som han sköt helt otroliga 68% från plan. Snacka om att fylla ut statslinen.
Jultomten tog med sig fyrklövern
Celtics har varit en röra enda sen jul och med tanke på att gamla ben återhämtar sig långsammare än unga kan de med stor möjlighet tappa hemmafavör under slutspelet, om de nu tar sig dit. Jo det ska de klara i svaga East, men det har sett långt ifrån ljust ut i Boston. Laget inledde julhelgen med 21 vinster och 5 förluster. De var den powerhouse i East som alla trodde de skulle vara under säsongen. Men sedan dess har allt rasat. Skador, tjafs, traderykten och tappade ledningar har präglat laget.
Efter deras seger mot Orlando (86-77) på juldagen har de förlorat 13 av 22 matcher. I nio av förlustmatcherna har de under matchen haft en ledning på minst tio poäng som de lyckats tappa (senast mot New Orleans, 12p).
Jag har sett två matcher med de under den här perioden och det är klart märkbart att den sammansvetsningen de hade under guldsäsongen inte finns där längre. Visst, de har varit skadedrabbade säsongen igenom, men de hittar inte alls varandra i anfall (se bara på Sheeds passning till.. INGEN senast) och försvaret (som var deras ryggrad) är stundtals helt bortblåst. De släpper igenom drives och layups som Jenna Jameson släpper igenom…. Dessutom har Kevin Garnett passerat 40,000 spelade minuter som oftast betyder en stor killes död i NBA, det kan hans knän intyga.
Det här laget behöver en nytändning, en ny fyrklöver, nytt knäsmörjmedel, större ringar i offensiven, mindre ringar i defensiven, ja de behöver något radikalt, för så här vinns inga guld.
Rebellen Durant
Kevin Durant är något så ovanligt som en superstjärna i NBA som ständigt umgås med sina lagkamrater.
Tack vare sociala medier som twitter kan vi idag följa spelarna på ett mer närgånget sätt än någonsin och Durants twitter uppdateras ständigt med meningar som ” Packin this bag to go down Dallas tomorrow wit my brodies @thegoods12, @tonydurant35, @jhard13, @russwest44 and @jcam5” eller ”Chillin wit the bros @jhard13, @kyleweaver5, @russwest44, @emaynor3, dj, and thabo”.
"Väsentligt?" Kanske ni tänker. Ja, otroligt väsentligt. För killen är årgång 88 och är redan en MVP kandidat i ligan. I en liga som NBA finns det så mycket annat en 21 årig superstjärna skulle kunna fokusera på än häng med sina lagkamrater.
Men KD har insett att om hans unga lag ska lyckas måste de ha en sammanhållning som slår det mesta, en sammanhållning som leder till hans egna frihet på banan. Jag menar, det här är Durants lag, och ingen klagar på det. Ingen klagar eftersom han är en så bra lagkamrat, en spelare som trots sin ringa ålder har huvudet på skaft, en spelare som trots att han snittar 29,7 poäng under sin tredje säsong fortfarande har fötterna på jorden.
Varför är han så kan man fråga sig? Jag tror att Kevin själv har svarat på den frågan bäst. I en intervju fick han en fråga som löd ungefär som ”Blir du inte nervös med all hype runt dig, känner du ingen press på dig”. Han svarade, ”Nej, för jag har varit där förr”. Han har varit stjärna och i fokus hela hans liv.
Durant, som enligt mig är den största talangen i NBA idag, har varit drillad för det här sen barnsben.
Det har liksom stått skrivet att han en dag kommer kämpa mot LeBron James som scoringtiteln i NBA och han själv, hans familj, hans tränare, ja alla runtomkring honom har agerat efter det.
Jag hoppas att Durant förblir den han är och fortsätter lägga ner den tid han gör på basketen, för han är något speciellt. Har ni inte sett honom spela? Se till att göra det, han är en scoringmachine av högsta rang.
Eller som Charles Barkley sa: ”He can score anywhere, he can score at a funeral”
Det är dags för ny match för Jonas och hans Pistons. Nattens motstånd står Milwuakee Bucks för. Central Division rivalen Bucks kommer in som vinnare av 4 av sina 5 senaste matcher och är, tackvare det med och kämpar om en slutspelsplats i East. Lagen har spelat mot varandra två gånger under den här säsongen och vunnit varsitt möte.
Detroit kommer få det tufft på bortaplan (5-18) då Bucks har vunnit sju raka i Bradley Center. Bucks har tillskillnad från Pistons köpt in på Scot Skiles coachfilosofi och har ett balanserat lag som toppas av rookien Brandon Jennings och centern Andrew Bogut.
Detroit behöver skruva upp intensiteten i försvar och få en balans i anfallet. Om de ska vinna får de inte hamna i deras en passning-skott spel som har präglat laget då de haft sina svackor (som kommer ofta och i långa perioder). För Jonas del får vi hoppas att hans heta hand fortfarande glöder. Hans match mot Nets är redan en klassiker ur svensk synvinkel.
Uppkast är 02.00 svensk tid och ni kan följa Jonas, sekvens för sekvens – quarter för quarter, här på basketsverige.se.
Första quartern:
• Ny match, ny start för JJ
• Off ret över Luc
• Börjar som han slutade mot Nets, öppet skott, money
• 2 defensiva returer inom kort tid
• Foular Bogut som nog har fått känna på hårdare smällar än så
• Missar drive, tar egen offensiv retur, passar bort bollen
• Missar öppen trea som leder till kommentaren: JJ is not known for his shooting. His thing is Defense, rebounds, GARBAGE PLAYS
• Hård def retur leder till Pistons fastbreak
• Bra D på Luc, plockar upp hans airball
• ”They say he´s 6’8, but he´s loooong, look at them arms”
• Så där ja, plockar upp ny offensive retur efter Prince straffmiss och ger Det nytt anfall
• Euromatchup, JJ mot Ilyasova
• Bra försvar av JJ leder till Mil TO
• Ut med 1:58. Kommentatorn släpper inte JJs längd ”He’s a long, long, looooong player”
Stats efter första: 10 min, 4 p (2-4 FG), 8 ret (4 off, 4 def)
Mkt bra start av Det, 20-9 efter första
Andra quartern:
• Detroit måste ha den kortaste backcourten med SF någonsin inne på plan: Bynum, Gordon, Stuckey
• In med 7:50 kvar
• Ny defensiv retur
• Han är ett Monster, nej, han är en bläckfisk. Bläckfisken Jerebko. Ny defensiv retur
• Vad får man om man korsar en dammsugare med en bläckfisk? Jonas Jerebko mot Bucks ha ha haaa
• Inte den snyggaste spinmoven jag har sett men den ledde till två straffkast, missade tyvärr båda
• Ouch. Lägger snygg No-look-pass till Big Ben efter drive men får samtidigt offensiv foul mot sig då han ”headbanga” en Bucksspelare. Samband?
Härlig första halvlek av JJ. Ungefär en retur per spelad minut (12 returer på 15 min). Han har varit överallt. Offensivt har det varit sisådär för JJ, några drives utan större lycka (4 poäng, 2-4 FG, 0-2 FT, 2 TO). Det viktiga är att Detroit leder i halvlek med 45-38.
Tredje quartern:
• Fan JJ, dunka i bollen! Blir blockad bakifrån efter fastbreak lay-up försök
• Kommentatorn berättar en skön historia om JJ. Tydligen ska Joe Dumars ha varit på en Eurocamp för ca 7 år sedan och en liten bollpojke ska ha hämtat stats och vatten åt honom. När Joe draftade JJ gick han fram till Joe och sa: ”Kommer du ihåg den lilla pojken från Eurocamp? Det var jag” … Stämmer detta?
• Ut med 9:20 kvar efter att ha plockat upp sin 4e foul
[Resten av Jonas match]
Fjärde quartern:
• Kommer in med 9:03 kvar och plockar en defensiv retur
• Tar en lång tvåa… vänta på den… MONEY
• Det är de små detaljerna som räknas, en hand här en hand där, leder till massa Pistons bollar
• Med skottklockan tickandes bort får vi en TO från JJ som inte såg allt för bekväm ut i driven
• Stuckey floats like butterfly and stings like a bee. Delar ut en (ofrivillig) smäll till Jonas haka. JJ ser ut att ha riktigt ont. Ledde dock till en offensiv foul för Bucks. Ur något dåligt kommer alltid något bra.
• Ut med 6:16 kvar av matchen
Bra match från Jonas sida och härlig seger för Detroit (93-81). Kändes som om de hade matchen i sina händer redan från början tackvare deras intensitet i försvar och bollrörelse i anfall. Hade dock en sekvens där de spelade ”en pass-skott” och mycket riktigt kom Bucks tillbaka och utjämnade matchen. Men Jonas långa skott ledde till 10 satta i rad från Pistons och där var matchen över. Med sina 13 returer blev JJ matchens näst bästa returplockare.
Nästa match är inatt mot Sacramento och Detroit har en bra chans att gå in i Allstar breaket med tre raka vinster.
Ingen har väl missat att Jonas gjorde en GRYM match inatt mot NJ Nets. Många huvudrubriker löd ” Jerebko Perfect From Field as Pistons Beat Nets” då JJ satt 9-9 från plan. Med 20 poäng, 7 returer, 2 steals på knappa 24 (kvalitets)minuter blev han utsedd till matchens lirare. Snacka om comeback efter en katastrofal match mot Pacers.
Här följer lite chit-chat från andra sidan Atlanten
Need4Sheed.com, Natalie Sitto:
“Yes, we had a perfect Swede Saturday night – Jonas Jerebko 9-for-9 with 7 boards for 20 points.”
Jonas Jerebko, pistons.com:
“It was a good game tonight. I just felt good. The first 3-pointer dropped and than after that I just went on. They came back in the last quarter and they did a good job but we made some shots in the end and we played good. It was fun. I started of by making that three, and than the second one went in and I just kept going. You got to love those games.”
Coach Kuester, pistons.com:
“There are so many key people like Rodney Stuckey getting 11 assists, doing a great job of distributing the basketball and then you have Jonas Jerebko who had a phenomenal game, 20 points and seven rebounds.”
Terry Foster, The Detroit News:
“Jerebko burned the helpless Nets with 20 points and seven rebounds. He made all nine of his field goals, including 2-for-2 3-pointers.”
Full-Court Press, A Detroit Pistons blog:
“Jerebko's success on the offensive end was based on good decision making and staying away from his game's weaknesses.”
NBA.com:
"The team played well, so I don't care," Jerebko said of his late benching. "We got off with a win, so it doesn't matter."
• JJ ny start, härligt att se.
• Börjar spela på Murphy, Prince på Granger
• Missar lay-up inside
• Big Ben blockar Hibbert bollen till JJ
• Rip försöker hitta JJ inside men passningen hamnar bakom och ut
• JJ knuffar ut AJ Price över sidlinjen, Pistons boll
• Snygg sekvens. Troy skottfintar JJ som återhämtar sig, blockar T och petar returen till medspelare
• Där det finns en lös boll där finns JJ, han är överallt
• Missar öppet skott strax innanför 3an. Effekt av Hibberts knockout screen sekvensen innan?
• Lät som om bollen skulle gå sönder när JJ blir blockad inside
• Off retur och skott vid korgen men bollen vill inte in, ny miss
• Dags för D på Granger med 1 min kvar
• Iso Granger mot JJ
• Grymt D, Granger missar layup
• Kommentator: ”I thought Granger had a chance to beat JJ but he wasnt quick enough”
Andra quartern:
• Börjar med assist till J-Max. Eller inte, syns inte i statsen, jag måste ha blinkat till och sett fel
• OH WHAT A MOVE BY JJ utbrister kommentatorn då JJ driver igenom 3 gubbar och dunkar i den. NASTY SLAM
• Prince in för JJ med 9:35 kvar
• JJ in med 3:33 kvar. Pistons under med 8
• Får billig foul emot sig vid kamp om offensiv retur
• Fastnar i Hibbert screen vilket öppnar upp för Murphy poäng. Inget vidare hjälp
• JJ och Big Ben petar in en offensiv retur efter Prince miss. Svårt att se vem som var sist på den men JJ tilldelas poängen
Halvlek:
Pistons ligger under med 15. Har bara två assists. Ingen verkar spela försvar då Pacers får skjuta öppna skott och ta sig till ringen när de vill. Som vanligt hustlar JJ och jagar bollar men i offensiven har den inte bollen velat gå in förutom tippen och MONSTER DUNKEN som bör hamna i highlightsen.
JJ har 4 poäng (2-8 FG), 7 returer och 2 block på 18 minuters speltid.
Tredje quartern:
• Börjar 3e Q på Troy
• Detroit måste börjat titta efter JJ i offensiven. Troy spelar så mycket hjälpförsvar att JJ ofta står HELT FRI runt straffkastlinjen
• JJ gör sin bästa Action-Dolph härmning. Springer runt, slår och golvar spelare lite här och där. Resultat? Foul
• JJ när han är som bäst. En offensiv tip till medspelare, ny miss av Det, återigen JJ med tip till sig själv och offensiv retur.
• Skotten vägrar gå in, ny skottmiss
• Def retur under korgen
• Uf det här var inte snyggt. Postar up den mindre Donthey Jones men han drar undan stolen för JJ som faller, TIIIMBER. Turnover
• Ut med 3:40 kvar
Stats efter 3e: 26 min, 4 pt (2-9 FG), 10 ret (6 off 4 def), 2 blk, 1 TO
Fjärde quartern:
• In med 8:20 kvar som Center
• JJ fortsätter att missa i offensiven, nu en lay-up efter snyggt pick-n-roll spel
• Fick bara 2 minuter i 4e Q. Ut med 6:20 kvar
Det enda positiva (för mig) med de två matchtimmarna var att mitt favoritlag är Bulls. Fy fan vad dåligt Detroit spelade. Hade de inte haft ex-bullen Ben Gordon (26 poäng på 25 minuter) hade de säkert förlorat med 50 poäng. Jerebkos insats var liksom resten av lagets inte alls bra. Visst kämpade han som vanligt och var en av de få som försökte i försvaret men han missade alldeles för många enkla närskott. Borde försökt dunka i dem.
Detroit som lag såg uppgivna ut (spec i försvaren) från första stund. Pacers fick öppna skott och enkla drives. I anfallet var det en mot en spel så gott som hela tiden (39% från plan och ynka 10 assists). De får försöka att ta nya tag och återhämta sig till nästa match.
Notis: Under sändningen hade de omröstning där fansen skulle sms in vem som hade blockat mest skott i Pist historien efter Big Ben. Ett alternativ var Terry Taylor som fick 0% av rösterna. Det var han. Bra koll!
Inatt kl. 01.00 svensk tid drabbar Pistons och Pacers samman i Conseco Fieldhouse, Indiana.
Förra mötet lagen emellan resulterade i en turbulent match där Pistons förlorade stort, 105-93. Förutom förlusten kunde vi skåda ett öppet tjafs på bänken mellan Pistons Prince och coach Kuester som ett resultat av frustation pga det dåliga spelet på plan.
Jonas kommer inatt ställas mot en av ligans bästa anfallare i Danny Granger. Förra mötet höll han Granger till godkända 5 av 12 från plan, men kunde inte stoppa dennes penetreringar då Granger var perfekt från straffkastlinjen med 12 satta (slutade på 25 poäng).
JJs spelade dock även han mycket bra i offensiven under sina 33 minuter och slutade med 14 (7-12 FG, 0-2 FT) poäng, 7 returer och 3 assist.
Det kommer bli en intressant match inatt då det är två lag som sitter i liknande båtar som möts. Båda lagen vann sin förra match och försöker här bygga en liten ”win streak”.
Läs om hur det går för Jerebko under matchen här på basketsverige.se då jag kommer att uppdatera efter varje quarter eller se matchen live på NBA.TV (mot abonnemang).
Det började bra, eller ja om man tittar till anfallet iaf. Deng satt allt (började 5 av 5), Kirk bombade i sina skott, Rose fördelade bollen (6 assists i första halvlek) och Ty ”In the doghouse” Thomas kom in och tillförde 10 poäng och 4 returer på ca 10 minuter. All good kan kan en tänka sig. Vad hände? Försvaret hände. Lagets effektivaste inside försvarare är Noah, Thomas och Taj. Krullet och Rookien är halvskadade och Thomas är opopulär vilket resulterade i 57 minuters speltid, gemensamt dvs. Istället spelade Brad Miller 33 minuter, gjorde visserligen 8 poäng (som om det är bra på 33 min) men tog en ynka retur. Istället dominerade Bulls förstapick från 1999 inside. Brand hade lekstuga mot Bulls och deras bristande inside försvar (26p, 9ret, 3blk).
I andra halvlek såg det ut som det brukar när Bulls förlorar matcher. Ingen energi, uselt försvar, fantasilöst anfall (mest en pass-skott) och enligt mig katastrofal coaching av paniken Vinny. Kan inte Bulls sparka honom om inte nu efter säsongen och spara några år av mannens liv, för han ser inte bekväm ut i sin coachroll, stressad och panikslagen.
Han är så förvirrad att coach fått för sig att han coachar handboll och inte basket. Under matchens sista två minuter byttes Miller och Noah ut och in fem, jag repeterar FEM gånger. Kontinuitet Skinny Vinny? Iaf, spelet, eller rättare sagt timeouten som jag hakade upp mig på kom med 35,9 sekunder kvar, Bulls med en poängs ledning 94-93 och bollen i Rose händer. Sista 5367 anfallen har de spelat en pick-n-roll på top of the key där en center satt en pick för Rose. Spelet var relativt ostoppbart då Phillys stora killar inte kunde hänga med Rose då de switchade.
OK tänkte jag, nu tar coach timeout för att rita upp en specialplay för att säkra den här matchen, men som Charlie Murphy skulle säga om Rick James: - WROOOONG WROOOOOONG, This is Vinny Del Negro we’ talkin’ ’bout.
Bulls kommer ut och spelar EXAKT samma play som de tidigare anfallen dvs en hög pick-n-roll. Skillnaden nu? Jo Eddie Jordan använde sig av sunt förnuft och spelade switchen med Iggy, som så klart gjorde det mycket svårare för Rose (som iof kunde passat ut bollen till öppen skytt) att lägga i bollen.
Två saker måste ha hänt:
1. Antagligen sket Bullsspelarna i hans play-call
2. Eller så lät det så här i timeouten: (Vinny) Ok guys, I called this timeout because I’m having lunch with coach Eddie later. I don’t want to pick up the bill since I might get fired soon, so I’m letting him set up his D and we’ll run the same play. ok? (spelarna tittar förvirrat på varandra) OK?
Bulls förlorade till slut i OT mycket tack vare Iggys fantastiska spel med en öppen trea, kritisk drive och FINISH THEM (med bästa Mortal Combat röst) steal.
• JJ startar som PF, bra matchup mot Yi
• Får ”impresive rookie” kommentarer
• Första anfallet, JJ attackerar, brickar en hook, egen retur, 2 poäng
• Mike ”The Tzar” Fratello är förvirrad över JJs historia, många Europeiska länder som nämns
• JJ tar för sig i början, 2 FT efter snygg attack efter en pick-roll
• Mycket snack om JJ gällande D. They think he is the best defender on the team and they have Ben Wallace there.
• JJ är som luften I kina, han låter inte Yi andas
• Har mer förtroende i Offense nu, tittar lite mer efter sitt skott
• Snygg baseline move efter en bra pick. . Har gjort 6 av lagets första 12 poäng
• Några missar i Offense och Defense nu följt av en snygg steal.
• Charlie in för JJ med 2.4 kvar
• Första Q stats: 6 p, 2 ret, 2-4 från plan, 2-2 från lyckolinjen
Andra quartern:
• Börjar på bänken
• Kommer in med 9.10 för Charlie V. CV har spelat 3 katastrofala minuter med misstag i O och D. Notis: CV har en årslön på 6,5 milj, JJ 457 tusen
• Retur efter att Kwame Browns små händer inte kunde hålla i bollen
• Blir sönderblockad av Devin Harris (PG) vid fastbreak dunkförsök
• Återhämtar sig genom att hålla bollen vid liv efter missat FT för Nets
• Får en usel foul mot sig efter vad som såg ut att vara en solklar block på Harris
• Något som inte syns i statsen är JJs hustling. Gav precis Pistons nytt anfall tack vare en hand i smeten
• Andra Q stats: 12 min, 6 p, 2-5 FG, 2-2 FT, 3 ret, 1 ass
Halvlek:
Rolig match med tanke på att det är två av NBAs sämsta lag som spelar. CV och Ben Gordon, Detroits stora nyförvärv har inte alls övertygat, varit riktig dåliga faktiskt. Detroit spelar bättre försvar med JJ på plan. Devin Harris har övertygat för Nets likaså Brook Lopez.
Tredje quartern:
• Startar
• Öppet skott – missar – foular
• ”That would be nr 3 for Jonas from Kiiina”
• Återigen hustling. Håller bollen vid liv, attackerar, passar till Prince, Assist. Snyggt!
• 4e foul efter försök på offensiv retur. Jonas har försvunnit lite efter en fantastisk början.
• Han måste ha satt en 427 screens hittills.
• Kommentatorerna är imponerade över Jonas familj. Nämner bla att hans Pappa spelade för coachlegenden Jim Boehiem.
• Utbytt efter sin 4e
• Stats efter 3e: 15min, 6p, 4 ret, 2 ass
Fjärde quartern:
• Börjar på bänken
• 5 minuter kvar och Jonas ser ut att vara på väg in, fel dock, går och sätter sig igen. Ser dock ut att behövas, J-Max har inte gjort något alls.
Slutstats - 15 2-6 0-1 2-2 2 Off reb 2 Def reb 4 Tot Reb 2 Ass 4ass 6 poäng
Sammanfattning:
Inte en av Jonas bästa matcher trots att han började otroligt starkt. Spelade som vanligt bra försvar och hustlade, gav Pistons flera posetions tack vare det. Detroit lyckades tillslut dra undan och vinna med 97-93 då Nets gjorde några tveksamma beslut på slutet av matchen.
Som alla vet vid det här laget blev Jonas Jerebko utvald att delta i Rookie – Sophmore matcher under All-Star helgen i Dallas. Imponerande är att Jonas som blev vald som 39e spelare totalt, genom sin arbetsmoral, kämparvilja och hans ständiga utveckling fått ett mycket större förtroende av coach Kuester än sina rookie kollegor Austin Daye och DeJuan Summers.
Det är många faktorer som har gjort att Jonas är där han är idag. Laget han spelar i, Detroit, är som ni kan se i SVT’s reportage om JJ en gammal industristad med hög arbetslöshet och mycket kriminallitet. Kriminaliteten speglas inte i basketen, men det gör stadens industrihistoria och stadssituation. Pistonfansen har en speciell förkärlek för spelare som lämnar hela sitt hjärta ute på planen även om de inte är de största talangerna eller de flashigaste spelarna. Spelare som dyker efter de omöjliga bollarna eller offrar sin kropp för att ta chargen fast laget ligger under med 20 poäng. Det är Jonas i mina ögon och det är därför han är så älskad i Detroit. Svensken som liknar Dolph Lundren, som blev vad som 39e pick, som är först in och sist ut från träningarna och nu får representera Detroit under All-Star helgen trots en katastrofal säsong är redan en favorit bland fansen och medspelarna i Detroit. Efter att andra upplagan av Bad Boys blev splittrat och Sheed försvann hade Detroit ett ”need”. Nu har de det, Pistons har ”a need4swede”.
Förutom JJ är även San Antonios steal DeJuan Blair med i rookie laget. Blair valdes även han i andra rundan bara två val före Jonas.
Vad kan man dra för slutsatser från det här? Jo, bara för att en spelare har blivit vald i andra rundan betyder det inte alls att denne har en sämre chans att lyckas i ligan, tvärtemot. Många spelare som anses vara första rundan val men faller ner till andra spelar med chips på axeln. De spelar med en mentalitet där de ska bevisa att de var värda en högre pick och att de förtjänar en garanterad plats i laget samt de extra miljoner som första rundan ger. Det är många spelare som blev valda i andra rundan som nu är stjärnor i deras lag och tjänar multum.
Visste ni att (spelar i ligan fortfarande) Gilbert Arenas, Michael Redd, Carlos Boozer, Mo Williams, Stephen Jackson, Rashard Lewis, Luis Scola och Manu Ginobili alla blev valda i den andra rundan? Även Pau Gasols lillebror Marc blev det och han har, liksom sitt lag Memphis spelat fantastiskt den här säsongen.
Tillsammans har alla de här spelarna spelat 4280 NBA matcher och har ett gemensamt karriärsnitt på 32 min/match, 16.2 poäng, 5.7 returer och 3.1 assists.
Förutom de imponerande statsen är Gilbert är en trefaldig All-Star, Rashard har två framträdanden, Redd har varit med en gång likaså Boozer, Mo och Gino.
Bland dem har de även 4 mästerskaps guld där Gino har tagit tre stycken och Jax ett alla med Spurs (som är kungarna av andra rundan).
På tal om Gilbert ”The loose round cowboy” Arenas. Är jag den enda som tycker att hela den här Pistol händelsen har gått helt överstyr (kom ihåg att vapen är lagliga i USA). Agent Zero har som följd av ett dåligt skämt blivit avstängd för resten av säsongen (kommer att kosta honom ca 10 miljoner dollar), riskerar att åka in i finkan och dessutom vill Wizards annullera han kontrakt som kan kosta honom ytterligare 80 miljoner dollar. Allt pga ett dåligt skämt? Om ni har följt händelsen och efterspelet efter själva ”olyckan” i omklädningsrummet har ni säkert märkt att hela Wizards laget tog detta som just ett skämt, ett jävligt dåligt skämt men fortfarande ett skämt. Det som fick koppen att rinna över för Stern var när Gilbert strax efter The Joke lekte på planen med sina lagkamrater och drog sina pistoler och sköt ner sina lagkamrater. Om ni tittar på klippet ser ni att ingen av de förblödde till döds.
Shit, om dåliga skämt ger fängelse kommer jag snart sitta inne på livstid.
I brist på annat lekte jag lite med ESPNs Trade Machine och kom fram till följande monster trade som i mina ögon gynnar alla lag inblandade.
Bulls får:
Chris Bosh (Toronto) & Speedy Claxton (GS)
*Chicago får äntligen en dominant inside spelare, samt att de fortfarande kommer ha cap-space i sommar för att kunna signa en till kvalitetsspelare (ATL-Joe?)
Wizards får:
John Salmons (Bulls), James Johnson (Bulls), Brendan Wright (GS), Sasha Vujacic (LAL), Derek Fisher (LAL), Adam Moppemushan Morrison (LAL)
*Blir av med Agenten och AJ's långa kontrakt. Får istället unga spelare med talang samt bra och utgående kontrakt.
Toronto får:
Kirk Hinrich (Bulls), Biendris (GS), Randolph (GS)
*De kommer ingenvart med detta lag eftersom de inte kan spela försvar och Bosh kommer lämna under sommaren. Lika bra att bryta upp laget. Får försvar och megatalang. Kan flytta upp Andrea till PF som känns mer naturligt för honom.
Golden State får:
Jose Calderon (Tor), Antawn Jamison (Wiz)
*Landar en naturlig PG som kan skjuta och distribuera samt en inside scorer. Försvar finns endå inte i Don Nelsons playbook.
Innan den här säsongen klassade experterna årets rookieklass som en av de sämsta på länge, väldigt länge. Men årets nykomlingar har överaskat, och flertalet av spelarna har varit tongivande i sina lag, där en av de (Sacramentos Tyreke Evans) tagit över stjärnrollen i sitt lag tack vare skadeproblem på deras bästa spelare (Kevin Martin) och Brandon Jennings är något av en go-to-guy i Bucks.
Förutom de två har spelare som våran egen och Detroits Jonas Jerebko, Golden States Stephen Curry, Minnesotas Jonny Flynn, Kings Omri Cassipi, Chicagos Taj Gibson, Jazz Wesley Mattews,
Denvers Ty Lawson, Torontos DeMar DeRozan och Thunders James Harden fått mycket speltid och bidragit till sina lag på ett eller annat sätt.
När det var draftdags talades det mest om två spelare, Blake Griffin och Ricky Rubio. LA Clippers draftade Blake som etta och såg honom som hörnstenen i deras lagbygge, spelaren som skulle vända denna fördömda franchise. Han har fortfarande inte spelat en enda match under säsongen och skall nu ha säsongsavslutande operation (Clippers spöket spökar på).
Trollkaren Ricky Rubio valde att stanna i Spanien och skrev på för Barcelona (för att Timbs draftade honom?) där han är lagkamrat med Zlatan Ibrahimovic, vänta (googlar Zlatan Ibrahimovic).
Ok Zlatan spelar tydligen fotboll, men Ricky är lagkamrat med La Bomba Navarro (som spelade bra i Memphis).
I Barca snittar han 20 minuter (Ligan och Euroleague) ca 6 poäng och 5 assists.
Vad säger det, jo att trots att de två mest talangfulla spelarna fortfarande inte satt sin fot på banan under en säsongsmatch i NBA har andra spelare tagit för sig.
Hur står sig då årets rookieclass jämfört med tidigare årskullar? Det går att jämföra och debattera om det hur mycket man vill, men jag kan presentera er en lösning.
Då jag tyvärr inte har lyckats titta på allt för många matcher den här säsongen för att tala om hur de spelar, väljer jag att titta på spelarnas statistik.
Men för att göra det lite mer intressant har jag grupperat spelarna. Jag tog fyra statistik grenar och räknade ut snittet på de tio bäst presterande spelarna för att sedan jämföra med tidigare årskullar (senaste fyra åren). De statistiska grenarna är minuter, poäng, returer och assists.
De tio (statistiskt) bästa rookisarna snittar [Grundsäsong. För 09/10 statistik fram till den 13/1]:
Jo, att, WOW, årets draftklass representerar (in your face experter).
Trots att det hela tiden rör sig om olika spelare i olika grenar och att det är väldigt få satistiska grenar som jämförs ser vi att kvaliten på spelarna överlag inte är sämre än tidigare år (och återigen, glöm inte att årets två bästa och mest omtalade spelare inte har bidragit statistikt till sin rookieklass).
Årets rookies har haft en enorm impact på ligan och sina lag, minst lika stor som tidigare årskullar. Experter är tydligen lika bra på att gissa som jag och du.
Visst, knappt halva säsongen har gått och rookies brukar krocka med den ökända rookieväggen runt Allstar brejket, men vi kan inte bortse från att årets rookies gjort otroligt bra ifrån sig och att de är minst lika talangfulla som sina kompanjoner som draftades i enligt experterna starkare drafts.
Ok, ingen av årskullarna ovan är lika djupa som tex året Darko Milicic gick som två, Sam Bowie gick som tvåa eller då Vitaly Potapenko gick före Kobe Bryant och Steve Nash. Sådana drafts kommer e ngång per decennium ungefär. Så tills nästa diamantdraft, njut av Ricky Rubio, Blake Griffin och Jonas Jerebko.
"There are a lot of GM's out there that suck. I want my chance to suck too." - Charles Barkley
Djur och människor har aldrig riktigt kommit överens. Vi människor vill tro det, men så är sällan fallet. Vi äter de och ibland äter de oss, survival off the fittest antar jag. Så är det även i Swedish Crossover, fantasyligan mitt lag (DirtyPigeons) leder tätt följda av Magnus Sjöholms Människomaskin, Human Engineering.
Mitt lags starka kategorier är bla 3or, Assists och Steals. Det viktiga är dock att mitt lag har mer än fem poäng, dvs är bättre statistiskt sett än fem motståndare, i åtta av tio kategorier vilket gör att jag har hållit mig i eller nära tabelltoppen största delen av den unga säsongen.
Lagets sämsta kategori är straffkast. Där har jag en trea, en sketen liten trea. Jag har bland annat Emeka Okafor i mitt lag som träffar hålet ungefär varannan gång (53%), det hade jag räknat med.
Men spelaren som irriterar och förstör är så klart Ron ”Jag vet inte vad jag gjorde för fel när jag startade NBAs största arenabråk genom tiderna” Artest.
Det roliga med hela den här historian är att han hamnade i mitt lag av misstag då jag inte hade koll på datorn och Ron var nästa spelare att väljas från den automatiska listan. Så när tiden för mitt val gick ut hamnade var han plötsligt där, som den smutsigaste och mest sketna duvan i laget.
Ron Artests statistik är bra när det gäller treor, han sätter 1.7 per match (2.2 förra säsongen, men iaf) och hans skottprocent som är mycket bättre den här säsongen eftersom han får bättre skottlägen tack vare överlag bättre spelare i truppen.
Men han skjuter katastrofala 55% från lyckolinjen. Det är nästan 20% sämre än förra säsongen. Vad beror det på kan man fråga sig?
Hårdare ringar i Staple Center, eller är det de sexiga cheerleadersen som gungar om Artests koncentration?
Men fan, det spelas ju bortamatcher i NBA också och på de fyra bortamatcher han har spelat har han satt 69% av straffkasten.
Det har gjort mig förbryllad. Jag har gått runt och undrat.
Varför Artest, varför skjuter du straffkast så dåligt när du spelar hemma?
Men Artest kan man alltid lita på. För några dagar sedan droppade han storyn om hur han brukade dricka Hennessey, Dr Dre style under matcher i Chicago, att han ”under den tiden” festade vilt med många damer, stora mängder alkohol och mycket umgänge med fröken Mary Jane.
Av någon anledning vill jag tro att den där livsstilen återupptogs så fort han klev av planet i LA. Ärligt talat, vi talar om Los Angeles här. Fri livsstil, Hollywood, extravaganta fester och för att inte nämna att han spelar för Lakers och inte Clippers.
Det är inte bara Artest som förstör för duvorna med sitt festande, det gör Lamar Odom också. Hans statistik är överlag sämre från förra säsongen (bortsett från ass. där han dishar ut 2 mer) och han skjuter mycket sämre från golvet.
Han är också en duva (här får jag skylla mig själv som valde honom).
Artest och Odom har tydligen känt varandra sedan de var åtta år gamla. De är ”boys” från den gamla tiden. Båda två har precis säkrat deras framtid ytterligare med mångåriga monsterkontrakt. Lamar har precis gift sig med Khloe Kardashian som ja, hennes historia och familj får ni läsa om själva, men värt att nämnas är att hennes syster har spelat in en ”nakenfilm” som finns på nätet.
Vad sker då när du har en massa fräsha nya stålar finns i plonkan, man har en ny sexig fru vid sin sida och din galna barndomspolare kommer hem för gott? Jo, ITS PARTY TIME.
Kan det gömmas två Hennessey flaskor i Lakers omklädningsrum nu?
Haha, NBA where reminiscing over Hennessy happens’
Det är dags Det är en vanlig vardag och ett barn fyller år. Barnets föräldrar har svårt att bestämma sig för vad de ska köpa till ungen så de tar denne till leksaksaffären och låter denne välja sin egen present. Barnet hamnar i extas, det finns ju så mycket roligt att välja mellan.
Exakt den känslan fick jag igår när jag satt framför sport-scene.net dagen efter NBA premiären och hade beslutsångest över vilken match jag skulle starta min säsong med. Jag bestämde mig ganska snabbt för Celtics – Cavs över Lakers – Clippers då Blake Griffin är skadad.
Det var ett klokt beslut.
Eastern Conferences två bästa lag drabbade samman och båda såg ruskigt starka ut. Cavs har fortfarande problem med kreativiteten i anfallet då LeBron sätter sig på bänken, men det ser ut att vara en tidsfråga innan de löser det då de har ett större bredd i truppen den här säsongen. Boston, med KG tillbaka på benen igen, ser ut att ha siktet inställt på guld i år. Som alla redan vet består deras första femma av 3 blivande hall-of-famers och en PG i Rondo som nästan snittade en trippel-dubble mot Chicago under förra slutspelet, skillnaden den här säsongen är deras bänk. När Big Baby kommer tillbaka från sin skada har de helt plötsligt en kvalitets center att ta in (Sheed), BB som spelade otroligt bra i KGs frånvaro och Eddie House som kan bli microhet innan du hunnit blinka.
Förutom Cavs och Celtics är Orlando det laget som kan utmana i toppen. De har ett mer traditionellt lag i år med Vince Carter som nytt anfallsvapen. Men kom ihåg att det var deras otraditionella spelstil med Hedo och Lewis som 3a-4a som skapade otroliga mismatch problem för motståndarlagen och tog de till final förra säsongen. Hur som helst har Magic ett mycket bra lag och med Nelson tillbaka från skada ska de vara uppe och utmana om segern i East.
Jag tror East kommer att sluta så här:
1. Boston Celtics - KG och ”the green bullies” kommer att mobba sig fram till segern i East.
2. Clevland Cavaliers - Shaq blir legendarisk och vinner ett tredje guld åt en superstar spelare, men East vinner de inte.
3. Orlando Magic - Rykten säger att forskare studerar Dwight Howards mekaniska straffkastteknik för framtida robotforskning.
4. Atlanta Hawks - Atlanta känns för mig som ett av de mest ointressanta lagen i NBA trots att de bör vara med och kämpa om hemplans favör i slutspelet.
5. Washington Wizards - Deras supertrio har inte startat en match tillsammans sedan 2007. Ny coach och med Agent Zero tillbaka i (som det ser ut som) gammal form ger Washington hopp om en någerlunda förtrollande säsong
6. Chicago Bulls - Med Mr. 4th quarter borta kommer Derrick Rose behöva ta mer offensivt ansvar. Med Deng tillbaka och en av de bästa guard trios i ligan ska de klara en slutspelsplats. Återigen är det utvecklingen av Noah och Thomas som avgör hur långt de ska gå.
7. Toronto Raptors - De bör byta Bosh mot Dirken och ställa upp med en första femma bestånde av bara utländska spelare (Calderon-Bellineli-Hedo-Dirk-Andrea). Hur coolt vore inte det?
8. Miami Heat - Ja det hänger på Wade även den här säsongen.
9. Philadelphia 76ers - Utan förväntningar, ny coach och Brand är tillbaka. De kan vara med och utmana om en slutspelsplats.
10. Detroit Pistons - De är överfyllda på guard sidan och underfyllda inside. Vem gynnar det? Jonas Jerebko!
11. Charlotte Bobcats
12. Indiana Pacers
13. NY Knicks
14. NJ Nets
15. Milwaukee Bucks
Håll ögonen öppna för i dagarna berättar min spågumma för mig hur West kommer att sluta.
Till dess, dignite dva prsta u vis i recite peace!
Det känns konstigt att börja en sommarblogg om NBA sommaren utan att inleda med Jonas Jerebkos fina spel i Pistons tröjan.
Nummer 33 spelade under sommaren fem matcher för Detroits summer league lag och gjorde det så bra att det resulterade i att han fick ett två årigt kontrakt som kommer att betala honom ca. 457,000 dollar per säsong (enligt Detroit News).
Jonas fick spela off-position, dvs att han under de fem matcherna in spelade på sin naturliga position som 3a-4a utan fick den otacksamma uppgiften att spela som center. Detta gick dock som smort för svensken. Han snittade 12,4 poäng, 6,2 returer och imponerande 1,8 steals på 35 minuter per match. Förutom den fina statestiken fick Jonas beröm av flera medier för sitt försvarsspel, lugn i anfallet och sin förmåga att förutse passningar och sno de med sina långa armar.
Hur det blir med speltid under hans rookiesäsong är svårt att avgöra i dagsläget, men av det jag har sett påminner han väldigt mycket om Houstons Trevor Ariza när denne kom till NBA, atletisk och oslipad i anfallet.
Jag tror att om, eller snarare när Jonas tränar upp ett kontinuerligt skott utanför kommer han bli en eftertraktad spelare med en lång karriär i världens bästa basketliga.
Lakers tappar nyckelspelare, ersätter med ökänd knucklehead
Hur ersätter man sin bästa försvarsspelare (efter Kobe Bryant) som precis börjar komma till rätta och under slutspelet har bevisat att han kan producera när det behövs som mest?
Jo, man ger NBA’s galnaste spelare ett femårs kontrakt.
Vilka talar jag om? Trevor Ariza och Ron Artest.
I mina ögon är detta ett stort misstag av Lakers. Ariza var den sorts spelare som var osjälvisk, tog de skott som gavs till honom, spelade helt fantastiskt försvar och vågade ta avgörande skott. Artest har startat arenabråk, berättat om hur spelare vart huggna i hjärtat på basketplanen i hans ungdom, stigit på spelarbussen i kalsonger och varit en mardröm i omklädningsrummet genom sin karriär.
Som spelare är Ron-Ron en av de mest unika spelarna i NBA. Han kan försvara flera positioner samtidigt som han är en kvalitetsspelare i offensiven. Men han börjar komma till åren och det har gått rykten om att han var lika jobbig att hantera i Houston som han var i hans tidigare klubbar, det är bara att Houston gjorde ett kanonjobb från med att hålla det internt inom organisationen. Tror ni de jublar nu?
Till Lakers försvar skall nämnas att de har Phil Jackson och Kobe Bryant vid rodret. Phil har tidigare haft spelare av tvivelaktig karaktär men lyckats få det att ge sitt ultimata på planen, och det är väl det som räknas för mästarlag.
Det ska bli väldigt intressant att följa Lakers kommande säsong, om inte på banan så utanför.
San Antonio, favoriter på nytt
Jag håller Lakers som favorit för guldet, men den bästa sommaren har Spurs haft. Jag blir ständigt imponerad över hur de gråa lyckas att skapa så mycket ur ingenting. Eller vad säger ni om följande värvningar till ett rutinerat lag som behövde mer fire-power för att kunna avlasta deras supertrio (Gino-Duncan-Parker)? Tradea till sig Richard Jefferson, en etablerad SF för så gott som ingenting, teckna kontrakt med veteranen Antonio McDyess samt sno åt sig returgiganten från Pittsburgh college, DeJuan Blair, i andra rundan. Dessutom har Pop gett Duncan och Gino i uppgift att göra absolut ingenting i sommar så att de kan komma till säsongstart oskadda och urform. Som vanligt är de inte ute efter att dominera säsongen i början utan att avsluta så starkt som möjligt då det räknas. Håller sig Duncan och Gino skadefria och färska när det blir dags för slutspel är jag villig att sätta de som co-favorit med Lakers.
Även förra årets guldfavorit (innan Garnett försvann) Boston har gjort en kvalitetsvärvning då de skrev på med Sheed. Trots att det inte finns något tvivel om Rasheeds talang är denne en motivationsspelare. Om han är på spelhumör är Sheed ett monster inside, och en mismatch mardröm, är han inte det, som vi såg i Detroit förra säsongen, ja, nog sagt.
Egentligen spelar det inte så stor roll på vilken spelhumör han är då Bostons gulddrömmar ligger i Kevin Garnetts händer. Det har varit tyst om honom på webben under sommaren vilket i mina ögon ser ut som om han inte är fullt läkt än.
Dessutom har coach Rivers och super Rondo haft en konflikt vilket resulterade i att Boston öppet försökte byta bort en av NBA’s mest unika PG’s som i slutspelet nästan snittade en tripple-dubble. Ajajaj.
Ska Shaq ge en tredje superstjärna en NBA ring?
Som ni säkert har läst har Cavs teamat upp LeBron med Shaq-Daddy. Den riktiga Superman gjorde ett kanon år i Phoenix förra säsongen då han snittade 18 poäng och 8 returer. Dessutom ser han grymt jävla rippad ut på sin profilbild på nba.com (photoshop?).
Det roliga med Shaq’s värvning och om Cavs lyckas ta hem titeln i år är att Shaq då kommer ha bidragit till att tre av NBAs bästa spelare genom tiderna har fått sina ringar tack vare honom. Kobe i Lakers, Wade i Heat och kanske LeBron. Daddy is the man!
Jag återkommer om ett tag med en försäsongstitt på alla lagen.
Humor på hög tragisk nivå
Vad vore en sommar i NBA utan att någon spelare gör något helt bisarrt? Vem då må ni undra? Vem annars än allas våran Starbury aka Stephon NBAs best PG Marbury.
Steph har gått bonanza i sommar då han valde att dokumentera sitt liv 24/7 på hemsidan justin.tv. Han har dansat, skrikit, gråtit och haft för sig. Väldigt intressant slösande av tid, väldigt! Titta själva på: Starbury TV
För er som har missat det spelade Jonas Jerebko sin första NBA match igår.
Las Vegas Summer League inleddes igår då Jonas Jerebkos Detroit Pistons (okej, det är fortfarande inte Jerebkos Detroit, men det är stort hur som helst) slog Sacramento Kings med 86-77.
"The quarter came to a decisive end when Clay Tucker connected with Jonas Jerebko who slammed down an alley oop"
Jonas fick ca 13 minuter på banan och verkade ha förvaltat det bra, defensivt åtminstone. Förutom ovannämnda alley oopen missade han sina resterande 5 skott, ett av de en trea.
Hans defensiva statistik ska dock lyftas fram. Tre steals, tre returer och en block på den knappa matchtiden är imponerande.
Det ska bli kul att se hur han lyckas prestera när han får lite mer speltid.
Snart smäller det. Säsongen startade med 30 lag som var ute efter samma sak, att få spela final och ha chansen att kamma hem hela baletten, att skriva in sig i historieböckerna både som lag och som spelare.
När slutspelet började hade det spelats 2460 matcher under grundsäsongen, 16 lag tog sig vidare.
Under slutspelet spelades det ytterligare 80 matcher och nu står säsongens två bästa (?) lag och ska göra upp.
Los Angeles Lakers mot Orlando Magic
Jag tänkte klargöra några frågetecken som kanske kan ge mig och dig en hint om vem som kommer att stå som segrare efter förhoppningsvis 7 jämna och välspelade matcher.
Jag börjar med Kobe och Lakers.
En svart mamba är en kobra, en livsfarlig sådan. Det är den största kobran i Afrika och den snabbaste i världen. Det är också Kobe's nickname.
Likt mamban är Kobe en livsfarlig pjäs ute på planen, och likt mamban är han snabb, stor och krävande.
Kobe har fått ta mycket skit genom åren för att han ansetts vara en dålig lagledare, dålig medspelare och allt för egoistisk. Men har man satt 81 poäng i en match eller gjort mer poäng än motståndarlaget efter 3 perioder eller vunnit tre titlar har man rätt att ställa krav.
I slutspelet har han injicerat sitt gift och tagit kål på tre motståndarlag, men de har stretat emot och tröttat ut honom vilket gjorde att han för första gången erkände att han var extremt trött efter en match (mot Denver). Det är något som bekymrar mig då Kobe har en Jordan lik mentalitet att aldrig visa sig vara trött.
Kommer han orka prestera 110% varje match? Ja det kommer han.
Det som stör många och som gör att folk i media inte ser honom som en av de bästa genom tiderna är att han inte har vunnit några titlar efter det mytomspunna bråket med Shaq som resulterade i Diezels avsked från Lakers.
Han har tre ringar, men ingen själv och det är vad Kobe är och har alltid varit själv.
Förra året hade han chansen att äntligen vinna ringen utan sin sidekick men mötte då ett brutalt Celtics som spelade ett försvarsspel som klassas som ett av de bästa genomtiderna.
Nu möter han ett lag i Orlando som stundtals spelar brilijant försvar men kan knappast mäta sig med Celtics D förra året.
Nyckeln för Lakers är inte Kobe för han kommer göra sitt så som han alltid har gjort, liksom Pau Gasol som har spelat bra i slutspelet.
Nyckeln ligger snarare i Lamar Odoms händer och hans förmåga att försvinna när det gäller. Dyker Lamar upp, och bestämmer sig för att lira basket efter sin förmåga och inte grilla korv med fansen på parkeringen utanför Stapels Center är Lakers solklara favoriter att ta hem guldet, och Kobe får sin efterlängtade titel utan Shaq Daddy.
Orlando då?
I mina ögon är Orlando i final pga tre saker.
1. Två av tre lag (Philly och Cavs) de har mött i slutspelet hittils har saknat stora spelare som kan spela försvar på Dwight.
2. Deras bänk (Pietrus har varit ett monster under denna finalserie med bland annat utmärkt skytte och försvar på LeBron)
3. Bostons ålder och skador.
Boston visade att det går att hålla koll på Howard bara man har en stor stark försvarbjässe under korgen som inte räds för armbågar och inte är rädd att dela ut några. Lakers har en hel arme av stora spelare att slänga mot honom.
Visserligen är inte Lakers stora spelare direkt kände för hårt bufflande spel inside, men de är bättre än duon Ilgauskas och Varjao.
Orlando har visat att de är mycket starkare mentalt än vad de visat under grundsäsongen, och coach Van Gundy har gjort ett utmärkt strategist jobb.
Det som talar för Orlando är deras djup och deras förmåga att komma tillbaka efter stora underlägen tackvare deras utmärkta trepoängs skyttar.
De har tre spelare i första femman som antagligen är All-stars eller har varit, en hungrig rookie som vågar ta för sig i Courtney Lee och en rutinerad PG i Rafer Skip-to-my-Lou Alston (nu ryktas det även att Nelson kan göra comeback i finalspelet).
Oj vad tiden flyger iväg när man skriver.. jag måste iväg på basketträning nu, så jag avslutar detta inlägg lite smidigt.
Jag hoppas att Orlando vinner och att Dwight gör det Shaq inte kunde göra för de 95, nämligen tar guldet till Florida, och för att jag älskar att hata Lakers.
Men Kobeland har varit där förrut, har det bästa laget och coachen. Så jag spelar det safe på den här och säger att Lakers vinner med 4-2 efter att Kobe gått bonanza och gjort 60 poäng i match 6.
Första rundan är redan spelad och vilken första runda det var. Bulls. 76ers, Rockets och Mavs gick alla in och vann första matchen på bortaplan och har tack vare den bedriften nu hemmafavör resten av rundan.
Det här tror jag om första rundan, med hjälp av resultaten från första omgången:
BOS - CHI (0-1): Chicago går vidare med 4 - 2 i matcher
Bulls har gjort det förr, slagit ut mästarna (Miami) och har en god chans att göra det även nu. De vann första matchen i Boston efter en "for the ages" match av Rose. Boston ser även ut att få klara sig utan KG resten av playoffsen (var det därför GM Danny Ange fick hjärtattacken?) vilket bör vässa de unga tjurarnas horn ännu mer.
CLE - DET (1-0): Cavs med 4-1
Cavs ser ut att få en transportsträcka fram till Finalen. Detroit plockar första hemmamatchen bakom frenetisk publik, resten sköter LeBron på egen hand.
ORL - PHI (0-1): Orlande med 4-2
Lyckas Orlando hålla tätt i 4e quartern (vilket de inte gjorde senast) bör de vinna serien ganska enkelt. De bör helt enkelt göra det med laget de har men frågan är hur mentalt starka Orlando är.
ATL - MIA (1-0): Atlanta med 4-3
Det här tror jag blir en hemma serie i den mån att lagen bör vinna sina hemmamatcher. Atlanta fullständigt mosade Miami i första matchen bakom en helt galen hemma publik. Miami går som Wade går, och går han som han gjort under säsongen har de en god chans att skrälla här.
LAL - UTA (1-0): Lakers med 4-1
Läs CLE - DET och ersätt Cavs med Lakers, Detroit med Utah och LeBron med Kobe.
SAS - DAL (0-1): Dallas med 4-2
Den mest ovissa serien i dessa playoffs tycker jag. Jag gillar endå Dallas av den enkla anledningen att de är friska. Spurs saknar Gino sen en tid tillbaka och även Duncan har spelat svajigt på senare tid.
POR - HOU (0-1): Houston med 4-2
Houstons rutin kommer bli förmycket för ynglingarna från Portland. Att Rockets dessutom har Battier och Artest (två av ligans bästa försvarare) att terrorisera Roy varenda sekund på plan är ett super plus. Lyckas Portland glömma första matchen snabbt, och börjar spela med det självförtroende de gjort hela säsongen kan de få Rockets (som har en usel playoff historia de senaste åren) i gungning.
DEN - NO (1-0): Denver med 4-3
Billups är känd för sina playoff bravader i Detroit vilket ger Denver det lilla som krävs för att gå vidare. Men även den här serien känns rätt oviss. Chirs Paul har bevisat att han är ett MONSTER när det gäller och lär knappast släppa den serie utan kamp.
Då var det dags för mig att skriva några ord igen. Exjobbet är färdigskrivet och jag sitter hemma arbetslös. Men här gnälls det inte, nu har jag en massa tid över att tillägna basketen.
Slutspel i ligan, NCAA och snart i NBA, perfekt tillfälle för ledighet.
Åter till det jag tänkte nämna först. Jag läste en artikel på espn.com skriven av John Hollinger där han med sin statistikformula PER visar att LeBron James efter säsongen har möjligheten att ha den bästa statistiskt produktiva säsong genom tiderna.
PER eller Player Efficiency Rating är en statistisk rankning av spelarnas minut-för-minut produktivitet. Det PER gör är att anpassa spelarnas positiva och negativa statistik mot tempot deras lag spelar i och antalet minuter spelarna spelar. På så sätt kan man jämföra spelare som spelar olika antal minuter men ändå få fram hur effektivt de spelar.
LeBron James har hittills ett PER-snitt på 31.69 medan han snittar 28.6 poäng, 7.6 returer och 7.3 assist på 38.6 minuter per match.
Jordan hade säsongen 87/88, som var hans bästa individuellt statistiska säsong, ett snitt på 35.0 poäng, 5.5 returer och 5.9 assist per match. Han spelade viserligen 3,4 minuter mer per match men det ger honom ändå ett PER-snitt på 31.89.
PER i all ära, men man måste se till att bara använda det som ett verktyg i bedömningen av vem som är bäst.
Det jag tycker är kul att se är kvaliteten på de, med NBA ögon sett, unga spelarna. För att visa er lite tydligare vad jag menar har jag valt att dela upp spelarna efter respekt hierarkin i naturen.
Vi börjar med Lejonhannarna.
Ni vet vilka de är. Kungarna av just nu. De vet att de är topp-dogs varje natt på plan, resultat av en långårig dominans. De sitter på tronen och tänker inte lämna den utan kamp.
Kobe Bryant - 3 titlar, 10+ säsonger i ligan, MVP, 81 poäng mot Raptors, 62 poäng efter 3 kvart mot Mavs 61. Leder just nu sitt Lakers mot det första guldet efter Shaq eran.
Tim Duncan - The Scientist. Ser alltid småmissnöjd ut, men har sedan sin rookie säsong år in och år ut varit en av de bästa spelarna i ligan. Kanske den bästa PF någonsin?
Kevin Garnett - Vid ordet kampvilja bör det finnas en bild på Kevin Garnett. Vilket hjärta för sporten denna man har. Förändrade kulturen i tidernas bästa franchise på en säsong. Resultatet? NBA mästare.
Shaq - En av de mest älskade NBA spelarna genom tiderna. Faktum är att Farsan Shaq fortfarande visar vart skåpet ska stå. En av de bästa centrarna genom tiderna.
Örnarna. De är luftens kungar, men får sällan den respekt de förtjänar. Extremt snabba och livsfarliga. De väntar bara på rätt tillfälle att greppa tronen med klorna.
LeBron - Vad finns det att säga kungen som inte har blivit sagt. Förtjänar nog redan en plats bland Lejonhannarna men avsaknaden av titel ställer till det.
Dwayne Wade - Spelaren som spelmässigt liknar MJ mest. Vilken spelare. Det finns inget försvar som kan stoppa honom. Som Jordan saknar han ett pålitligt skott utifrån men vad spelar det för roll när det är en fröjd att se honom slasha igenom dubblingar, bryta försvararnas anklar genom sjuka crossovers och sänka personers självförtroenden genom in-your-face-slamma-jamma dunkar.
Chirs Paul - Superstjärnan som aldrig har för bråttom. Basketens Napoleon Bernadotte, liten i skorna men ack så stor i orden. Han ser ut att spela i en twillight zone där allt går extremt långsamt för honom men för snabbt för oss. Dikterar på plan och gör rätt beslut till 99%.
Till sist har vi, hmm, jag väljer att kalla de hyenorna. De har inte åstadkommit något under sina få år i Ligan men är för farliga för att bortse. Den listan består av:
Kevin Durant - Redan en av de bästa offensiva spelarna i NBA. Mr Smooth.
Derrick Rose - Pallar trycket. Har en fantastisk rookie säsong som PG i ett Bulls med förlorarkultur och en rookie coach som bänkar honom i slutet av matcherna. Se upp för denna kille.
Jag har säkert glömt en massa spelare, det får ni gärna påminna mig om.
Alldeles nyss gick trade deadline i NBA. Många spelare bytte klubbar, jag tror att något slags rekord slogs.
Det som är viktigast är att Bulls förstärkte ordentligt och ser nu ut som ett playoff lag i Öster.
De bytte bort Drew Gooden och favoriten Nocioni till Sacramento för Brad Miller och John Salmons.
Jag gillar traden för Brad är en smart center med fint passningsspel och bra medeldistans skott. Salmons kan spela 2a eller 3a, är atletisk och har utvecklat sitt skott.
Dessutom lyckades de bli av med Larry Hughes kontrakt. Knicks tog emot Larry och skickade tillbaka Tim Thomas, Anthony Robertson och Jerome James.
Jerome James har spelat 90 matcher sedan säsongen 05/06 och kommer ha tjänat ca 22 miljoner dollar efter den här säsongen. Inte konstigt att det är ekonomisk kris.
Önskemål från min sida
Första5:
PG: Derrick Rose (15 ppg, 8 ast, 1 stl)
SG: John Salmons (13 ppg, 1 treor, atletiskt D+O)
SF: Loul Deng (18 ppg, 8 ret)
PF: Tyrus Thomas (12 ppg, 10 ret, 2 blk, 1 stl)
C: Brad Miller (15 ppg, 9 ret)
Andra5:
PG: Kirk Hinrich (10 ppg, 40% 3pt, bra D)
SG: Ben Gordon (19 ppg, 2 3pt)
SF: John Salmons
PF: Tim Thomas (ledarskap, 10-20 min/match)
C: Joakim Noah (8 ret, 2 blk, energi)
Det har pågått en diskussion gällande domarnivån i Sverige, efter att Peter Borg publicerade sitt inlägg. Jag ska inte gå in på rätt eller fel, det enda jag har att säga gällande Peters inlägg är att jag är positiv till den debatt som skapades.
Dock är det inte bara i Sverige domarna är minst sagt svajiga. I världens bästa liga som jag följer dagligen har domarna stått i fokus mer än en gång.
Det jag vill ta upp i det här inlägget handlar inte mutskandaler (eller kanske det gör?), utan den okonsekventa nivån domarna i NBA håller.
Förra mötet mellan Lakers och Boston vart Kevin Garnett blåst för sin sjätte foul i en ”kamp om bollen” situation. Kevin Garnett jagar bollen och krockar med Fisher som flyger i marken. Är något annat väntat vid en sådan situation än att Fisher ska åka i backen. Herrgud, har ni sett hur Kevin ser ut?
Foul var det definitivt inte. Och om det nu var det, skulle domaren blåst foul i situationen innan då Lakers spelaren slog bollen ur Garnetts händer.
Jag blev totalt förbluffad, näst intill deprimerad. Hur f*n kan man blåsa foul i slutsekunderna av en match som har varit stentuff från uppkast, på lagets bäste spelare som dessutom har fem st. Under matchen har domarna släppt värre saker, släpp även detta.
Senast inatt avgjordes matchen mellan LeBrons Cavs och Danny Grangers Pacers av högst tveksamma avblåsningar i slutet av matchen.
(börjar vid 1:31)
LeBron James attackerade korgen med 1 sekund kvar och hans lag i underläge med två poäng. Domaren blåser foul, Pacers spelarna blir rasande samtidigt som de ser ut som frågetecken och LeBron utjämnar matchen med två satta straffkast. 0,4 sekunder kvar. Pacers har bollen vid halvplan. Bollen slängs mot korgen, Danny Granger hoppar efter den, LeBron är i vägen, Danny missar allt, domaren blåser foul.
Det komiska i det hela är att t.o.m. LeBron efter matchen erkänner att avblåsningen på honom kunde ha gått åt vilket håll som helst. När en superstjärna av LeBrons kaliber säger så kan jag garantera er att det inte var någon foul.
Foul eller inte, sådant händer. Ur domarens vinkel såg det kanske ut som en foul.
Vart domarna (ser inte om det är samma domare) begår sin dödssynd är när han försöker kompensera för det tidigare misstaget? genom att blåsa foul på James med 0.4 sekunder kvar.
Jag själv har dömt ett antal år i både cupper och matcher av olika nivåer. Under alla de utbildningar som jag har gått har en sak alltid tagits upp. Kompensera aldrig för tidigare misstag. ALDRIG NÅGONSIN.
En domare ska ALDRIG ha något med matchavgörandet att göra. Det är inte dennes uppgift.
Basketmatcher ska avgöras av spelarna på planen.
Gärna genom en dunk i ansiktet på någon.
Jag tycker att regelboken i NBA bör ändras, så att nästa gång en domare blåser bort en match åt LeBron, Kobe, Dwight Howard eller någon annan av dunkmonstrena i NBA gör de sig skyldiga att bli på dunkade så många gånger dunkkungarna vill. Det kommer bli långa nätter för de "stackars" domarna.
De senaste dagarna i NBA gav oss ett bra styrkebesked gällande de fyra topplagen. Bara igår inatt så spelade Boston mot San Antonio och Lakers mötte Cavs på bortaplan.
Jag såg mötet mellan LA och Cavs, ett möte där NBA’s bästa hemmalag i Cavs mötte ligans bästa bortalag. Matchen väntandes att bli en show-off mellan LeBron och Kobe. Den show-offen kom av sig då Kobe aldrig riktigt tog över för Lakers, märkbart störd av sin magsjuka samtidigt som LeBron en natt som denna inte kunde sätta ett skott om så gällde livet.
Istället bjöd Lamar Odom publiken på en stor show och jag fick beskåda hur Lakers i andra halvlek totalt dominerade Cavs i det områden som anses vara Cavs stora styrka, ”defense in the key”. Av lagets 101 poäng gjordes 62 ”in the paint” dvs nära korgen genom layups, dunkar eller närskott. 62 poäng utan centern Andrew Bynum och mot ett försvar som endast tillåter 30 inside poäng enligt 82games.com. MYCKET IMPONERANDE!
Lakers ser definitvt ut som laget att slå i år trots att Andrew är skadad. Visst det är en annan femma att spela bäst av 7. Men det som är imponerande är hur de på bortaplan, trots att Kobe inte spelat särskilt bra varken mot Boston eller Cavs, hela tiden lyckas hålla sig tillräckligt nära poängmässigt så att de har en chans att vinna matchen i slutet då en eller två plays avgör. Dessutom räknas Andrew vara tillbaka till playoffsen.
Trade deadline
Senast den 19 februari, då det är sista dagen att tradea spelare, kommer vi få det slutgiltiga styrkebeskedet hos topplagen.
Lakers:
De har ett komplett lag, speciellt med Andrew Bynum frisk. Nu är han dock skadad men vad gör det när de endå kan ställa upp med ett lag som tog de till NBA final förra året.
Odom ville bli tradead under säsongen, då han inte var nöjd med rollen och speltiden han hade. Med Andrew skadad så kommer hans minuter att öka markant och han själv har nog insett att om Lakers vill vinna i år får han ta på sig den roll Phil ger honom.
Jag ser inte Lakers göra några markanta ändringar inom innan den 19e.
Cavs:
Det här är LeBrons lag och så som LeBron går, går även Cavs. Ingen spelare sedan Haakem the Dream ’s gulddagar har burit sitt lag så som LeBron har gjort de senaste säsongerna. I år har han även fått stor hjälp av Mo Williams som har haft en All-star säsong.
Det Cavs saknar dock är en insidescorer förutom Big Z. De har några stora killar i Z, Varejao och Ben Wallace. Z är en 220cm lång medeldistans skytt med viss insidegame, Varejao kan sätta några bollar mest tackvare att han förblindar sina motståndare med sitt hår och Big Ben måste gå ner som en av de sämsta offensiva spelarna genom tiderna.
Jag tror nog att Danny Ferry (Cavs GM) letar febrilt efter en veteran big-guy som man kan ge 15-20 minuter varje natt och som man kan förlita sig på att denne ger laget ett stabilt inside offense. Kanske Joe Smith som spelade med de förra säsongen?
Boston:
Boston har sina Big-3, och några viktiga kuggar på bänken. Men de har hela säsongen varit öppna och sagt att om det dyker upp en rutinerad insidekille, en skytt med storlek eller en pointguard som kan ta över ansvar då Rondo är på bänken är de öppna att signa.
Det har gått snack att de kommer vara ute efter Star-bouried (Stephon Marbury) men frågan är om de vill ta in en knucklehead av Stephons grad och riskera tjafs i omklädningsrummet. Samtidigt är nog Boston det enda laget som kan få lugn på Marbury då de har så starka rutinerade ledare i Garnett, Pierce och Allen.
San Antonio:
Den gamla damen har börjat sjunga igen. Den där Greg kan sitt lag och får nog ses som NBA’s bästa coach just nu. Allt snack har handlat om Lakers och Boston, men San Antonio har lyckats bygga upp det näst bästa rekordet i West under radarn. Fakta är att om deras Big-3 (Duncan, Manu och Parker) är friska så är de livsfarliga. Lita på att Greg gör allt han kan för att hålla deras minuter nere. De har förstärkt på guard sidan med unga lirare som George Hill och Roger Mason. Det de är ute och jagar efter är liksom Boston och Cavs en stor rutinerad kille som kan axla offensiven inside då Duncan är på bänken. Ska man lyssna på rykten är de ute efter Rasheed Wallace från Detroit. Lyckas de värva honom kommer de bli LIVSFARLIGA.
Kom även ihåg att de senaste titlarna har kommit vartannat år. Och senast de vann var förr-förra säsongen, ajajaj.
Personligen tror jag att Spurs lyckas signa en stabil stor kille i det tysta, och om de lyckas hålla sig friska tar Lakers i 7e matchen i Los Angeles för att sedan möta Boston i en finalserie där resultat som 67-73 blir en tråkig verklighet.
Låt oss därför be till basketgudarna att Bynum kommer tillbaka och att Boston gör en kanonvärvning så att vi även i år får se en underbar finalserie mellan hardcore basket fans och kaffelatte drickande kändisar, mellan stenhårt inyourface försvar och flashigheten hos de fina, mellan NBA’s bästa franchises genom tiderna, mellan Boston och Lakers.
Ps.
Det kommer dröja mellan mina inlägg som det har gjort på sistone eftersom jag skriver mitt examensarbete just nu. Så fort det är klart kommer jag att börja uppdatera er med NBA på svenska återigen.
Idag blev det klart vilka som kommer starta för East och West den 15e februari i Phoenix.
Glädjande nyheter är att New Orleans folket (sägs det) tog på sig ansvar och såg till, genom att rösta på Chris Paul, att han gick om T-mac i röstningen och därmed övertog Tracys plats i start femman.
På träningen idag träffade jag en besviken Micke som berättade att klubben, efter 13 raka förluster valt att nedgradera honom från headcoach positionen i förmån för Angelica Gabrielsson.
Istället erbjuds han att bli assisterande coach.
Micke var självklart otroligt besviken, speciellt då han tyckte att tjejerna börjat göra framsteg på sista tiden.
Han berättade att klubben från dag ett talade om en treårs plan, och att prioriteringen iår inte var att vinna, utan att bygga en stabil grund för framtiden.
Men nu har klubben ångrat sig.
(OBS! Följande är mina egna åsikter)
Personligen förstår jag inte detta beslut.
Vad förväntar man sig egentligen?
Mirenda har flyttat hem till USA tidigt pga familjeskäl och många av tjejerna var i usel form i början av säsongen (Damliga standard).
Inget illa om tjejerna, de som är där gör säkert sitt yttersta och det är allt man kan kräva, men truppen saknar både den bredd, kondition och fysik som krävs för att vara ett slutspelslag i Damligan. Ett mål EB hade innan säsongsstart.
Därför ser jag ingen logik i detta beslut.
En coach måste få mer än 13 matcher att skapa något ur ingenting.
Jag önskar Angelica lycka till men har svårt att se hur detta coachbyte kommer göra någon större skillnad i vinstkolumnen. Hoppas jag har fel.
Idag hölls det en Basketshow i Eskilstunas sporthall.
På menyn fanns trepoängstävling och dunktävling. Tyvärr dök bara 5 av 14 spelare upp, men vad spelar det för roll när Solnas Martin Pahlmblad bjöd Eskilstuna publiken på det bästa som hänt Sporthallen basketmässigt på år och dagar.
Förutom Martin, var även Erik Jönsson och Emil Lindqvist med.
Och som goda "hosts" lät de Martin brilijera, medan de själva valde att visa hur man inte ska göra i en dunktävling.
Personligen var jag inte där pga Man Utd - Chelsea matchen, men Dennis Yaro fanns där och dokumenterade händelsen.
